Kärlek är något fint, något underbart, något alla strävar efter.. Eller? Varför är det så viktigt att dela livet med någon, varför är det så viktigt att skaffa barn? Varför är det inte accepterat att vara snart 30 utan barn? Varför måste alla ställa frågan;

"När ska du/ni skaffa barn då"

Nä men jag hade tänkte mej att 2015 den 4 juli att då, då ska jag ta och skaffa barn. För så enkelt verkar de ju vara för alla andra att svara på den frågan, eller att ens skaffa barn. Man trycker ut den och sen är mommo/moffa fammo/faffa med ungdjävlen hela tiden. Är det så de ska vara när man skaffar barn? Hur många är redo när dom skaffar barn? Kan tala om att inte ens hälften!

Och de här med att leva med någon då? Hur i helvete lyckas man med det och hur vet man när man hittat rätt? Kommer de lixom nå sken över honom eller vad? Jag blir bara förvirrad och lite smått irriterad över allt detta. Äre så här, äre detta alla ska sträv efter? Att hitta någon, någon man kan skaffa barn med? om man hittar någon, men som man inte vill skaffa barn med men leva med.. Varför får man inte de för samhället?

Jag tror jag har skrivit tusen gånger om de här "att inte veta vad man vill" och jag kommer aldrig fram till något vettigt. När ska jag veta vad jag vill, när ska jag tro att jag vet vad jag vill? Är jag en "sökare" som många beskrivit mej, kommer jag någonsin att vara nöjd? Varför har jag behovet av att testa nya jobb mm.. Finns de någon annan förutom jag som är en "sökare", de måste ju finnas.

Jag kommer aldrig veta vad jag vill och jag kommer alltid att ha delade känslor. Jag kommer alltid att sakna dej, så enkelt är det. Frågan är;
Kan jag leva med att jag alltid kommer att sakna dej, att jag inte gav dej en sista chans. Är allt de här mitt eget fel? Kan någon annan leva med att jag alltid kommer sakna dej, hade jag själv gjort de? Vet ni vad mitt svar är... Jag vet inte.

BitterFittan säger GOOD MORGON!

Fy fan, skönt att vakna upp och känna sig "normal", så djävla hemskt att man måste minnas gårdagen. Nå de är inte sista gången de känns som att man hade kunna sticka kniven i sig själv och bara garva.

Lungorna kämpar på kan man som säga.. Hjälpte like hell att vara hemma två dagar från jobbet, synd bara att man får igen de sen när lönen kommer.. Dom är fortfarande helt djävla säck, men jag kan iaf gå.. Dock blev de för mycket att prata i telefon och gå samtidigt, den känns ju rolig!

Dags att dra sig mot jobbet.. Btw, fick motorvärmarplats igår.. Tror ni att min bil står där? HaHa NEJ! svaret är NEJ! :P

Idag hade jag gjort vad som helst för att slippa vara tjej, slippa ha äckliga PMS känslor. Äcklas av sig själv för att man bara vill sitta och skjuta in choklad i blodådrorna, snitta sig med kniven, döda människor och böla för att man får sån djävla grov ångest över hur brutalt djävla elak man kan vara. Fattar ni hur äcklig man känner sig? Hur brutalt värdelös, ful, fet och störd man känner sig? Jag hatar allt, hela världen.. Hade kunna kasta sönder ALLT i lyan, men vad fan hjälper de?

Sitta i ett hörn och psykvagga och böla hjälper fan inte heller.. INGET hjälper.
Känslan av att inte vilja finnas är total!

Fy fan för att vara brud...FY FAN!

...

Denna hall, den kommer att bli så djävla snygg! Att lister kan göra så mycket.. Helt otroligt!
Undra om de finns fler tjejer här i världen som kan bli så lycklig av att lister är på plats? Jag hoppas ;)!
Finns inget roligare än att göra om. Jag vill ha ett hus, så att jag aldrig blir färdig! Lägenheter går så fort.

Igår stod jag vakt.. Och känslan om hur ensamt de är att vara tjej som vakt strömade genom kroppen.
Så totoalt ensamt det är ibland.. Jag saknar mina Gällivare vakter!

Btw, känslan av att skita utan toa dörr - Den är fan läskig! :P

...

Stumpis <3 Robert

...

Man kan som säga att känslan mellan panik och skratt känns hårfin just nu. Många blandade känslor på dessa 3 månader, helt otroligt. Men ändå känner jag mej rätt trygg och de är lite lustigt faktiskt. Lite små rörigt både i privatlivet och jobblivet, som vanligt så vet jag inte riktigt vad jag vill.

Det är ju som sagt ingen nyhet att jag inte kan välja mellan A och B, utan jag vill ju då ha båda. vilket inte alltid går, oftast så fungerar det ett tag i jobblivet iaf och sen måste man välja, så de kan jag väl gå med på.

De jobbiga är när man inte vet vad man vill i privatlivet. Kommer jag någosin veta vad jag vill eller kommer jag alltid vela fram och tillbaka, hit eller dit?!
Ibland måste man helt enkelt göra dom valen som gör så äckligt ont.



The heart is pumping for my life,
the mind is happy and I,
I will love you till the day I die!

Sluta Snusa..?!?

Jag minns de faktiskt jobbigare att sluta snusa än detta, men samtidigt minns jag det lättare.. Jag tror att jag känner mej rätt kluven faktiskt. Jag kan helt klart bli arg, oh ja.. Men jag blir fan otroligt ledsen här mellan varven.


Känns som att ingen tycker om mej och att alla bara är sur på mej. Jag vet att alla käsnlor just nu spelar typ ett spel med en.. Och btw så drömmde jag om kakor typ i 2 dagar.. Men jag och Erkkan pressade ett kakpaket inatt.. Så nu är jag inte en sugen mera.. konstigt va.. Nä men de kändes faktiskt bättre.. Men nu blire inge mer "godis" fören på söndag.. kan inte byta ut mitt älskade snus mot godis. Alltså jag är fan nog djävla fet så enkelt är det.

Och grannen som snarkar så djävla fakking högt så jag hör det.. hade jag kunna knäcka näsan på.

Hej då.

Har varit ledig från Securitas hela julen och nyåret, dock jobbat som Vakt istället.
Robert har varit här i hela 5 dagar, trodde först att jag skulle bli galen. Men shit vad tiden gick fort och ja djävlar vi har gjort saker!

Tapetserat om i hallen, rivit dörrar och fixat dörrar, varit på Icehotel, jobbat, firat nyår med en puss på tolvslaget, tränat, lagat käk, sett film, hängt på leklandet, och till och med hunnit vara ute och käkat med Jenky!

Är inne på natt 2 av 7.. och när jag kliver av är jag ledig från Securitas igen..
I hela 11 dagar, drar direkt till Robert! 11 magsika dagar + lite vaktjobb ;)