...

Ibland så väljer jag fel, jag går höger istället för vänster. Oftast så gåre bra, för allt löser sig och allt gör över - De tar bara olika lång tid. Men just nu, så känns de inte riktigt som att de kommer lösa sig, eller gå över. Just nu iaf. Men, jag får stå mitt kast. Jag hade kunna välja vänster för länge sen om jag hade vela, men jag ville inte de då. Men så klart vill jag det nu - Nu när de är försent. Och de är helt mitt eget fel. Vist de kommer garanterar bli bra och garanterat gå över - absolut. Men jag kommer alltid få leva med att jag valde fel - Totalt fel. De hade kunna bli så bra, men jag var rädd - Livrädd. Det är jag fortfarande. Jag har iaf lärt mej något av detta, om man nu verkligen ska försöka gräva fram något bra med detta. Gör, bara gör tänk inte så djävla mycket - Chansen kanske inte kommer igen. Jag kan sitta å ångra det tusen gånge om, men vad hjälper de? Jag står helt enkelt för att jag valde fel, och de får jag leva med resten av mitt liv. Känns värre nu än vad de gör om ett år. Så kan de gå i livet helt enkelt.